Vart är du?



















Varför kan du inte bara komma inlufsande i mitt rum som du gjorde förut..
Varför kan du inte komma in i mitt rum och muttra sådär som bara Bamse kunde mot Ronja för att du inte kunde ta att hon bestämde över dig..
Varför kan du inte komma in i mitt rum och lägg din stora härliga nos på mitt knä när jag sitter och äter en ostmacka..
Varför kan du inte komma in på morgonen och hoppa upp i min säng och nästa lägga dig på mitt huvud där alla mina 4 kuddar finns så att jag måste flytta mig och använda dig om en huvudkudde...
Varför kan du inte komma in i mitt rum och bara finnas till...

Varför kan inte tiden läka alla sår?

Jag klarar knappt av att öppna mappen med alla bilder på dig än.. när jag ser dig, när jag tänker på dig, när jag hör ditt namn fryser jag till is..
Snart ett år har gått och jag skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka.
När något var fel hemma kunde du komma och alla blev snäppet gladare bara du kom in i samma rum..

Det är många som jag träffat på som inte kan förstå den saknaden man kan ha, för det är ju "bara" en hund... vad är det för snack?!
Du Är Världens Bästa Bamse, och ingen kan ta dig ifrån oss, ingen kan någonsin komma och säga att du inte finns mer för det gör du!

Du finns föralltid i våra hjärtan här hemma, för bättre vän får man leta efter...




........finaste, underbaraste Bamse


// Malin (lillmatte)


Kommentarer
Postat av: Dessi

Huff..jobbigt värre att läsa...mkt käsnlor som kommer...Fint skrivet...precis..Bara en hund! dom som känner så...har aldrig kännt de vi känner för våra älskade blöt nosar och aldrig fått tillbaks känslorna från sina vovvar :)) / Kram på er

2010-09-24 @ 10:38:48
Postat av: Astrid

Håller med Dessi. Mycket fint skrivet!

Många känslor som väcks till liv.

Kram till er alla!

2010-09-26 @ 10:53:45
URL: http://www.harptjarnen.hundsida.se
Postat av: Åsa M

Ja, otroligt fint skrivet.

Jag har ju alldeles nyss fått låta min vän vandra vidare och det är så TOMT. Det gör så ont och jag skulle ge vad som helst för att få träffa henne igen.

KRAM till Er! Vet hur ont det gör:-(

2010-09-30 @ 22:39:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0